sofialarssoon

Nu har vi fått nycklarna till nya lägenheten så imorgon när älsklingen jobbar så börjar jag, Malin, mamma och Viktor på att flytta lite småsaker, lika bra att börja så man slipper stressa lixom. Det ska bli så himla underbart att flytta till en större lägenhet, UNDERBART var ordet! :)

Aja, orkar inte skriva nå mer, men ni vet iaf att jag lever, dåligt med uppdatering här nuförtiden men jag har lixom inte så himla mycket att skriva. Men när vi flyttat så blire säkert mer uppdatering med bilder före och efter och sånt. Ska bli så himlans skoj att inreda och få fint, jag längtar hur mycket som hellst! :)

Just nu känner jag att livet leker! ♥

Är i Linköping med bästa Isabelle ♥ Synd bara att den jäveln har fått jobb och ska flytta hit, typ miljoner mil bort från mig, det gillas då fan inte ska ni veta! Men bara hon får en lägenhet så ska jag komma och bo med henne, i minst en veckan har jag lovat och då jäklar ska vi röjja som aldrig förr! ;)

Nu är det filmtajm, Benjamin Buttons otroliga liv eller vad filmen nu heter.. :)

Puss och hej leverpastej!

Är det såhär när man är kär när man är liten, hur blir det då när man är kär när man är stor?

Ja, vem fan kan påstå att livet är enkelt, den personen skulle jag vilja ha ett allvarligt snack med...
Just nu, för mig iaf, så består livet av ett enda virrvarr av val hit och dit, känslor som inte går att tyda och humörsvängningar utan dess likte. Jag är med andra ord ingen rolig person att ha att göra med nuförtiden känner jag. Tur iaf att folk i min omgivning vet hur det ligger till och inte blir sur när jag fåt ett vansinnesutbrott eller en jävla gråtattack..

Det jag tycker är värst med hela det här är att mina närmaste blir oroliga och frågar varandra om hur jag egentligen mår. Värst är det när mamma eller pappa frågar. Då bryter jag ihop totalt, de är de sista jag vill ska vara oroliga.
För det är ju så, man vill ju inte oroa sina föräldrar i "onödan", även om det här kanske inte är ett onödigt fall...
Jag har ju trots allt varit riktigt deprimerad sedan i juni, JUNI, det är nästan tre månader. Men jag tror, nej, jag VET att innerst inne så har det pågått längre än så. Men man vill kanske inte inse det själv. Varför skulle man vilja inse att man är deprimerad och inte alls mår bra? In i det sista föröker man nog inse att man mår bra och är frisk, man försöker intala sig själv och sin kropp det. Men till slut säger det PANG ovh där ligger man, som en slagen hjälte och kan knappt röra sig på grund av detta. Det var precis det som hände mig.

Jag - Hej, jag heter Sofia och jag är deprimerad...

(Alla) - HEJ SOFIA!

Ja, idag behöver vi inte ens prata om, haha vilken jäkla flummig dag det har varit, det kan jag då tala om.. Jag lever iaf och mår bra, har dock ont i magen IGEN.... Men antagligen är det för att jag ska jobba imorgon, och jag känner mig inte alls redo för det. Men vad ska man göra då när man inte är sjukskriven längre? Gå på gatan och hora runt så man tjänar pengar eller? Ne, skulle inte tro det. Jobb blir det iaf imorgon, kan ju gå bra med, man vet ju aldrig...

Nu ska jag mysa med världens bästa sambo! ♥

Hörs hej!

Livet har tagit en vändning, åt rätt håll. Otroligt skönt, nu känns det verkligen som om allt kommer att lösa sig och att allt bara kan bli bättre. Vi har köpt en lägenhet som vi flyttar till i början av september, ganska snart med andra ord ;) Sen så är jag inte sjukskriven längre heller, skönt men samtidigt känns det lite motigt att börja jobba igen, men jag har pratat med bemanningen och de vet hur det ligger till och jag har sagt att jag bara ska jobba en-två dagar i veckan till att börja med, det är ju alltid nånting lixom :) Sen så får vi se hur det går, finns risk att det blir jobb redan till helgen, och det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka och träffa gamlingarna igen, det är ett underbart jobb och så otroligt givande.

Som sagt, nu kan allt bara bli bättre! Livet känns som en dans på rosor nu, och jag är lyckligare än på bra länge känner jag, härligt! :)

Så, nu har ni fått ett glatt inlägg, det var ju kanske på tiden nu ;)

Livet är verkligen ingen lek, det har jag lärt mig genom åren. Och det västa är att jag vet att det inte kommer att bli lättare med åren, det kommer kräva mer från en, mer ansvar och så vidare. Men ändå, det är inget som jag fasar, snarare tvärtom. Tänk sen när man får barn (dit är det långt så börja inte fundera över annat nu!) då kommer man få enormt mycket ansvar, uppfostran, kärlek och allt annat man vill ge barnet, det kommer inte bli en lätt match, men innerst inne så tror jag att man vet att det kommer gå alldeles utmärkt, alla dagar kanske inte blir som en dans på rosor, men livet har sin stilla gång och det är bara bita i det sura äpplet och leva med det. När det dagen är här, dagen då man måste bli ännu mera vuxen och ta ännu mera ansvar, den dagen längtar jag efter.

Jag kommer bli galen.. Min feber vägrar ge med sig och jag kan inte komma ihåg sist jag var såhär förkyld, NEJ, jag kan inte komma ihåg sist jag var såhär jävla sjuk.. Med tanke på magen så verkar det inte vara nåt fel på den iaf, tydligen min knopp det är fel på. Det verkar som om jag är utbränd/sönderstressad.. Kul, att vara snart 22 år och utbränd redan. Hur fan kommer det här att sluta lixom? Tur att man har underbara nära och kära runt om sig som bryr sig och finns här dygnet runt iaf, jag älskar er! ♥

Bästa och finaste människan som finns,

jag är så lycklig att jag har dig i mitt liv!

Jag älskar dig hjärtat! ♥

 

Jahapp.. Egentligen vet jag inte ens vart jag ska börja, har hänt så mycket saker sen jag skrev sist känns det som.

Idag har jag iaf lunchat på stan med Kina, aldrig fel. Blev en hel del prat också, och som vanligt när just hon frågar hur jag mår så bryter jag ihop och börjar grina.. Men det är så skönt att ha henne att prata med, och jag har lovat att jag ska ringa henne om jag vill prata eller komma bort några dagar. Min lilla extra mamma ♥

Efter lunchen så fick jag skjuts hem och pratade med Malin en sväng, sen ringde Isabelle också, och sen somnade jag visst, vaknade för en liten stund sen bara. Snacka om att vara slut som människa, fortfarande.. Det har varit en slitsam helg kan jag tala om! ;)

Aja, nu vet ni att jag lever iaf.

So long suckers! ;)

Magen är förjävlig, FORTFARANDE..... Jag har urinvägsinfektion, feber, är förkyld, medicinen jag fått för magen hjälper inte utan gör mig yr i huvudet, jag mår illa, har ingen matlust, allt jag äter bara växer i munnen på mig och jag får kväljningar... Kul liv va?