Separationsångest till tusen
Älsklingarna mina är hos svärmor, och jag sitter hemma med lite lätt separationsångest, den stora kan jag vara utan några timmar. Men det lilla däremot, det går inte. Jag blir rastlös, kan inte slappna av och det kryper i hela mig. Verkar bli en jävla hönsmamma...
Jag tycker att han är alldeles för liten för att vara ifrån mig några timmar, jag vill ha honom hos mig hela tiden. Men jag antar att jag lära vänja mig lite, ska ju börja jobba nått pass i månaden from september, men då väljer jag ju själv att vara i från honom några timmar. Det är en helt annan sak när hjärtat säger att han ska ta med honom "en sväng" han "svängar" är så jäkla långa, de kommer säkert inte komma hem före kl elva och då har jag nog hunnit vänt upp och ner på hela lägenheten är jag rädd, vardagsrummet är redan en enda röra, ska möblera om tänkte jag, mest för att fördriva tiden...
Jag tycker att han är alldeles för liten för att vara ifrån mig några timmar, jag vill ha honom hos mig hela tiden. Men jag antar att jag lära vänja mig lite, ska ju börja jobba nått pass i månaden from september, men då väljer jag ju själv att vara i från honom några timmar. Det är en helt annan sak när hjärtat säger att han ska ta med honom "en sväng" han "svängar" är så jäkla långa, de kommer säkert inte komma hem före kl elva och då har jag nog hunnit vänt upp och ner på hela lägenheten är jag rädd, vardagsrummet är redan en enda röra, ska möblera om tänkte jag, mest för att fördriva tiden...
Kommentarer
Trackback